Ghalastien, 7 ~ Böcker & drinkar

Taurind satt förnöjt i sitt vardagsrum, som nu även blivit matsal. Inte så mycket att prata om, men två stolar på lite större yta. Befordringen satt som handen i handsken. Nu var han lite närmare sina drömmar!


Huset behövde bli bra mycket större, och hemtrevligare. Speciellt när det i sinom tid skulle springa barn här hemma. Taurind blev stressad av tanken. Visst, barn ville han ha, men allt skulle gå så fort. Alldeles för fort... Och det var tvunget att ske. Det här var ju hans mening med livet nu.

Det fanns inte på kartan att han skulle svika släkten Ghalastien. Hans uppdrag stod dessutom för fler alver än så. Nej, han var tvungen att lyckas föröka sig. Det var hans enda säkra mål i livet, att föra släktskapet vidare, det kunde inte misslyckas. 


Taurind skulle precis avsluta ännu en målning han spenderat lite för lång tid med, perfektionist som han var, då telefonen ringde. Han hade lärt sig den enklaste och viktigaste funktionen med den - att svara. 


"Hej det är jag! Har du kommit hem från jobbet? Står du vid staffliet igen? Gör du inget annat vettigt när inte jag är med?!" Agneta pratade och skrattade som om de  känt varandra i flera år.


"Jag ska in till biblioteket för att plugga lite, sedan tänkte jag ta några drinkar med några från klassen. Följ med! Du behöver utforska staden lite. Jag lovar att de inte vet något om dig. Jag tycker du beter dig exceptionellt bra och trovärdigt för att vara en alv som precis blivit sim. De kommer inte undra över någonting. Det blir skitkul! Jag hämtar upp dig klockan sju." *klick*


Agneta hade hunnit slänga på luren innan Taurind fått fram ett ord. Han hade mumlat något mellan raderna, men det hade hon knappast märkt. Men Taurind blev glad, han kunde absolut behöva komma ut och spana in staden mer! Bibliotek hade han alltid älskat. Han undrade om det skulle likna det stora skogsbiblioteket i Rivendell. Han såg till att inte ha för höga förhoppningar dock.




Nej, biblioteket påminde inte alls om Rivendells bibliotek. Men vad hade han att förvänta sig. Han var faktiskt i en ny värld och här var det annorlunda. Var han verkligen tvungen att komma fram till den slutsatsen hela tiden? Han tog fram en bok som underligt nog verkade handla om alver, men stängde snabbt igen den.


"Agneta, de vet ingenting om oss! Har du sett vad de skriver?! Som om det vore någon slags faktabok om alver. Inte ens hälften är rätt..." Taurind kände att han började brusa upp. Det hände inte ofta, men simmarna hade tydligen inte ett dugg koll på hans folk.


"Äsch, bry dig inte om det. Vi simmar vill gärna hitta på historier och fakta om sådant vi egentligen inte känner till. Kryddar till livet lite, du vet... Men du är ju faktiskt den som vet mest här om alver. Låt dem ha sitt lilla roliga!"


Agneta skrev klart på sin hemtenta, om Taurind förstod rätt, och han reste sig för att gå.

"Jahadu blondie. Vem tror du att du är som stöter på min flickvän va?"


Taurind tittade åt sidan mot killen som plötsligt tog till orda. Allting blev väldigt förvirrande igen. Taurind skulle precis vända sig tillbaka mot Agneta då hon kort besvarade honom.


"Du, vi har inte varit tillsammans på flera veckor och det vet du. Taurind är inte den som stöter på någon ändå. Gå iväg och besvära någon annan istället!"


Den mörkhårige killen gick kaxigt iväg och gav Taurind en lång blick. 


"Vem var det där?"


"Mitt ex... Han har inte riktigt kunnat gå vidare. Han var ett riktigt svin. Enda tills jag gjorde slut med honom. Då verkade det gå upp för honom att han faktiskt gillade mig. Nej, fy. Honom vill jag inte tänka på! Vi drar vidare till baren nu tycker jag!

Väl på baren försvann Agneta snabbt bort i folkmassan med sina vänner. Taurind, som inte riktigt kände sig nog säker för att presentera sig inför så många nya simmar, beställde en drink och en skål med chips. Han synade bartendern uppifrån och ner då han insåg att han hade Taurinds alviska frisyr. Tänkte att det säkert var någon som hade läst de där böckerna om alver...


"Ah! Du har också hakat på trenden?! Det är ju så sjukt cool med alver. Fastän man är en helt vanlig sim kan man ju åtminstone göra vad man vill med håret!" Bartendern skrockade och frågade Taurind om han ville ha något mer.


Taurind ville inte vara elak. Han hade faktiskt känt sig lite väl fördömande ikväll. Alverna hade inte haft all sin fakta på hur simmar var, hade han fått erfara. Trots att de trodde sig veta allt om dem. Då var det väl inte så konstigt att simmar kokade ihop hur det kunde se ut i alvernas liv.

Agneta syntes inte till än och han tog en drink till. Taurind hade aldrig druckit alkohol förr. Det var det mest dvärgarna som gjorde, de gånger de hade varit på besök i Rivendell. Han hade förstått att alkohol inte påverkade alver nämnvärt, men nu var han ju faktiskt en sim. Både sim och alv, kunde man säga.


Det började snurra lite i huvudet då han ställde sig upp för att leta reda på Agneta. Hon kunde väl inte bara lämna honom sådär?