Taurind förstod inte alls vad som försiggick och satte sig rakt under TV:n. De andra verkade som tur var så pass inne i programmet att de knappt märkte honom. Taurind var egentligen ingen blyg person, men han kände trots allt bara Agneta här, och han var ju inte vilken sim som helst. Det skulle han alltid få dras med. Här kunde han väl sitta och smälta in med sin drink tills Agneta var redo att gå.
Hon var väldigt söt som stod där och jublade och skrek om vartannat. Det verkade vara något riktigt spännande de tittade på. Taurind såg bara små, små simmar springa efter en rund boll. Det påminde honom om en lek han brukade leka med sina syskon då de var yngre. Men detta verkade vara fullväxta karlar. Märkligt.
Taurind tog sista klunkarna av drinken då Agneta vinkade åt honom. "De stänger nu! Ska vi gå hem?"
"Du, får jag säga en sak? Det verkade vara ett riktigt tråkigt program ni alla tittade på!"
"Haha, sluta! Det är fotboll! Spelar inte ni alver det? Det var en skitspännande match ju. Men du är väl lite för sofistikerad för fotboll?" Agneta flirtade med honom och Taurind viskade till henne att han inte alls alltid var så sofistikerad. Han hade helt klart börjat känna sig berusad.
De åkte hem till Taurind och han själv kände sig helt och hållet på topp. Han bjöd massor på sig själv och spelade upp en seriös pjäs han gjort med några andra alver för några år sedan. Han gick fullt in i sin karaktär och Agneta fnissade när han nästan höll på att ramla över vardagsrumsbordet i en dramatisk scen.
"Stanna över natten, Agneta! Stanna med mig. Jag tycker om dig. Jag gillar att vara med mig. Det vore trist om du skulle gå hem, nu när jag äntligen håller på att bli lika talför som du..."
Agneta fortsatte skratta och frågade om han hade en tandborste över.
Taurind visste inte alls hur kvällen skulle sluta, fastän han kunde ana. Han hade aldrig sovit med en kvinna förut. Inte gjort andra saker heller... Men det blev det snabbt ändring på när de kom in i sovrummet. Ord kunde inte beskriva hur mycket han tyckte om Agneta. Taurind somnade snabbt efter deras romantiska möte. Han strök henne över kinden och hoppades hon skulle sova gott.
Agneta själv kunde inte somna lika enkelt. Hon fick tag i några riktiga alviska böcker som Taurind hade med sig från sitt land. Hon satt uppe och läste till tidigt på morgonen, tills Taurind tyckte att hon kunde försöka få sig lite sömn åtminstone.
Nästa morgon vaknade Taurind tidigare än Agneta. Ganska logiskt, eftersom Agneta knappt fått någon sömn. Han hade gjort i ordning pannkakor till frukost och bryggt kaffe. Taurind hade aldrig varit något fan av kaffe. Vissa i släkten hade druckit denna märkliga dryck, men de flesta hade hållt sig till te. Mycket mer hälsosamt och inte lika beroendeframkallande. Men Taurind hade fått för sig att Agneta brukade dricka mängder av kaffe varje morgon för att hon sov så dåligt, så det kunde väl vara på sin plats att hon fick sig sin kaffekopp.
"Har du vaknat nu, min sköna?"
Agneta log lite generat. Hon var definitivt inte van att bli tilltalad på det här viset.
"Jaaa... Ursäkta om jag sov så länge. Jag hittade så spännande berättelser i dina böcker i natt. Kunde inte slita mig ifrån dem! Bokmal som jag är.
"Det gör ingenting. Jag har gjort i ordning frukost åt oss! Jag har till och med gjort kaffe. Fastän jag tycker det är en vedervärdig dryck." Taurind log lite skämtsamt mot henne.
Taurind satt och funderade under frukosten. Kanske var det att gå lite snabbt fram. Fast kanske inte? Han visste inte hur det fungerade i simmarnas värld, men hade man delat säng med en kvinna följde det liksom med att de skulle vara de två, enbart, och leva tillsammans. Resten av livet.
För Taurind föll det sig naturligt. Han var redo att dela sitt liv med Agneta. Frågan var bara om hon var det...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar