Ghalastien, 26 ~ Trubbel på födelsedagen

Laegnir var ute i parken en kväll, när han såg Hanna. Han visste att hon och Cennan skulle gå på bio ikväll. Så varför var hon här...? Han gick fram till henne.

"Hanna?"

"Åh, hej."

"Skulle inte du och Cennan gå på bio ikväll?"

"Eh, ja. Men jag fick så dåligt samvete. Jag tror jag är kär i någon annan."

Hanna vred obekvämt på sig.


"Jaha, har du berättat det här för honom? Det kanske du borde göra. Han har starka känslor för dig." Laegnir visste att Cennan varit totalförälskad i Hanna länge. Långt innan de ens blev ett par.


"Men hur ska jag säga?! Jag är inte säker på vad jag känner. Dessutom ska väl inte du stå här och läxa upp mig. Vad vet du ens om kärlek? Du är ju typ bara ett barn."


Cennan tyckte hon betedde sig riktigt otrevligt. Visst, han var inte lika gammal som dem, men han var faktiskt också tonåring nu. Fastän han inte hade varit kär själv fattade han väl att hon sårade Cennan om hon inte berättade. Han gick där ifrån och direkt hem.

Väl hemma stod Cennan vid dörren och suckade. Laegnir tänkte inte vräka ur sig det han precis fått veta, utan frågade Cennan om bion redan var slut.


"Nej. Hon dök inte upp. Jag fattar inte, hon har varit konstig hela veckan... Vi smsar alltid godnatt till varandra och äter alltid lunch tillsammans på skolan. I veckan har hon suttit med att annat gäng och ignorerat mig. Också dyker hon inte ens upp nu. Utan ett ord."


"Cennan, jag träffade Hanna i parken, alldeles nyss. Jag vet inte varför hon sa det till mig, men hon sa att hon tror att hon är kär i någon annan. Jag tyckte det var fegt att hon inte kunde säga det själv. Men jag ville bara att du skulle få veta."


Cennan tittade uppgivet på honom. Det verkade inte som en helt chockerande nyhet. Laegnir undrade hur det skulle bli imorgon. Cennan skulle ha födelsedagsfest och Hanna var såklart bjuden. Hon skulle antagligen inte dyka upp.

Nästa kväll var Cennan spårlöst försvunnen. Hans egen födelsedagsfest skulle precis börja och Hanna hade kommit dit. Laegnir hade tvekat vid att släppa in henne, men hon såg så ångerfull ut. Kanske hade hon ångrat sig och bestämt sig för att det var Cennan hon var kär i?


Laegnir försökte ringa Cennan flera gånger. Tillslut svarade han.


"Cennan! Kom hit! Din fest har börjat. Folk har börjat gå hem, för att du inte är här... Och ja, tårtan är halvt uppäten. Men jag bakar en ny. Kom hit bara! Hanna är här..." Laegnir tittade menande på Hanna och hoppades att hon skulle ge Cennan en bra förklaring när han kom hit.

Cennan åkte hem efter många om och men. Han hade inte känt för att träffa folk. Framför allt inte Hanna. Han visste ju inte vart han hade henne. Men han fyllde ju ändå år och han var tvungen att medge att han var sugen på tårta. Han kom hem till en fin vit tårta ljus. Hanna gick försiktigt fram till honom och sa att hon bara varit med och valt ut ingredienserna. Det hade inte varit så lämpligt att tända eld på ugnen mitt i allt det här...


Hanna lovade att hon skulle förklara för honom, men först skulle han blåsa ut ljusen. Han kunde ju alltid önska sig att det skulle lösa sig mellan dem. Sagt och gjort. Cennan blev äldre och tog en rejäl bit tårta. Hanna försökte övertyga honom om att det bara var han som hon var kär i. Hon var dum som hade inbillat sig något annat.

Cennan kände sig med ens gladare. Han hoppades att han kunde lita på henne. Hanna var hans stora kärlek och han ville så gärna att hon också skulle växa upp snart, så de kunde flytta ihop. De planerade lite på skoj och kollade på hus i mobilen. Cennan kunde inte vänta. Vänta med att flytta ville han i alla fall inte göra. Han planerade att ta sitt pick och pack till en billigare etta i stan redan imorgon!