Okej, det var bara att börja planera. Laegnir hade skaffat sig ett eget sovrum med några trivsamma tavlor som Taurind målat. Dessutom hade han nu en dator. Familjen hade aldrig haft en! Men Taurind tyckte det var bra att han skulle få starta sin generation med något nytt. Dessutom kunde den säkert komma till nytta.
Sedan var det bara att bege sig ut för att tjäna pengar. Det kändes lite märklig att inte ha ett vanligt jobb, det hade han ju till och med haft som tonåring. Men de olika stenarna och metallerna han hittade visade sig sälja rätt bra och det var ju huvudsaken. Dessutom kunde han hålla med Taurind. Att vara ute i naturen hela dagarna och styra över sin tid var verkligen en frihetskänsla.
Taurind hade fått den sista befordran han tänkt och gick i pension. Det lade ytterligare lite press på Laegnir. Som han förstod var inte räkningarna alltför billiga, och han skulle behöva lägga ner en hel del tid på sitt samlande.
Han bestämde sig för att avsluta sin första dag i vuxenlivet på gymmet. Träna och hålla sig i form kändes som ett mål med livet. Sedan det med att han nu var dömd att bara äta nyttig mat, det gjorde honom ingenting. En sund livsstil var det ju inget som helst fel med.
En god vän i veckan skulle han skaffa sig, och sedan göra sitt bästa för att behålla dem just som goda vänner. Glad och utåtriktad som Laegnir var trodde han inte heller att det skulle bli ett problem. Dessutom var alla på gymmet så pratglada. Han stod och skojade lite med ett gäng som ofta befann sig här om kvällarna. Han antog att han bara skulle komma dem närmre och närmre.
Efter ett svettigt pass hörde han ett enorm följd av svordomar bort ifrån boxningspåsarna. Han hade nog aldrig hört någon svära så mycket i hela sitt liv. Hemma hade de alltid varit fåordiga med svordomar. Taurind tyckte det var fruktansvärt vilket språk vissa simmar använde sig av.
Laegnir var tvungen att kika efter vem denna arga tjej var. Han blev förvånad då hon såg så söt och oskyldig ut. Undrar vad hon var arg över?
"Men vad glor du på? Ja, jag är arg! Perfekt att ta ut det på boxningspåsen, eller hur?"
Oj. Laegnir hade visst väckt uppmärksamhet där han stod och sneglade på henne. "Förlåt, det var inte meningen att titta så mycket. Självklart får du vara arg. Jag vet inte alls vad som hänt dig!"
"Äh. Det är inte som att någon bryr sig ändå. Om du vill får du komma hit och stödja påsen. Jag tror jag boxar omkull den snart."
Hon hade förmodligen rätt för stark verkade hon vara. Laegnir gick dit och höll lite skräckslaget i säcken ett tag. Den mycket starka tjejen himlade med ögonen och de bruna rastaflätor svischade förbi hennes ansikte. Det var något intressant med henne och innan passet var slut hade han fått hennes nummer.
Det hade börjat gå bättre för Thyrondir i skolan. Han hade till och med skaffat sig ett par vänner. Eftersom han skitit fullständigt i skolan tidigare och inte brytt sig särskilt mycket om andra simmar hade det varit rätt tomt på den fronten.
Laegnir var glad för hans skull. Ibland oroade han sig lite över vad det skulle bli av honom, men kanske kunde det rätta till sig. Thyrondir skulle ju trots allt bara bo hemma tills han själv fyllde 20. Det var inte länge kvar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar