Ghalastien, 31 ~ Muskelvärk och huvudvärk

Laegnir var helt slut. Han hade verkligen tagit ut sig på gymmet. Lite för mycket, kände han direkt efteråt. Han höll på att svimma på väg till omklädningsrummet.


Efter en sval dusch kände han sig lite piggare. I huvudet i alla fall, kroppen var riktigt mör. Han var vrålhungrig och inbillade sig att han inte skulle klara sig utan mat tills han var hemma. Han såg ett gäng med hamburgare stå orörda på en bänk. Det kunde väl inte vara något fel på dem?

Nej, burgarna var det inget fel på. Efter ett tag fick han dessutom sällskap.


"Varför så ledsen? Vi tar ju examen snart! Får jag ta en burgare?" Det var Mia. De hade matte tillsammans.

"Äh, jag trodde det skulle kännas bättre bara. Jo, ta en. Det är inte mina ändå."


De satt och pratade ett tag och hon lyckades faktiskt få Laegnir på lite bättre humör. Det var ju inte som att han och Linda hade hunnit inleda något seriöst ändå. Men det var jobbigt hur hon behandlade honom bara för att hon blivit äldre snabbare.

Det var lite för många muskler som var trötta och lite för många tankar. Laegnir kunde inte hjälpa det utan somnade på vägen hem. Han visste inte hur länge han legat där, i en alltför obekväm ställning, men han hoppades att ingen sett honom. Då hade väl någon väckt honom?

Söndagmorgon och jobb. Klockan hade nästan blivit morgon då han kom hem och var tröttare än en zombie. Tyvärr tog inte jobbet hänsyn till det. Att kroppsarbeta dagen efter ett mördarpass skulle nog inte alls vara bra. Men vad kunde han göra?


Taurind skojade med Thyrondir då de såg Laegnir stapla iväg till jobbet.

"Ser du brorsan va? Så går det om man är ute hela natten! Jag hörde nog när du kom in, Laegnir. Jag litar på att du inte drack alkohol."


Nej, det hade han inte gjort. Det behövde han inte vara orolig för.

Några dagar senare var skolan över och Laegnir inväntade otåligt sin födelsedag. Det gick så snabbt att det inte ens kunde vänta till tårtan. Han hade bjudit in Mia, som varit en väldigt bra vän på sistone. Laegnir fick resa sig upp från schackpartiet då det började pirra i hela kroppen.


"Nej, inte än!! Jag ska ju blåsa ut ljusen!"

Men det hjälpte inte. Nu fanns det ingen återvändo. Han hade blivit ungdom!