Jag lär mig nya trick på jobbet hela tiden. Hur man smidigast tar reda på vart någon bor, hur man enklast snor pengar och så vidare. Vi har en granne som verkar tro att hon och jag är bästa vänner. Hon ringer mig hela tiden och kommer hit titt som tätt och knackar på.
Jag blir rätt less om jag ska vara ärlig, så jag tänkte prova stjäla-pengar-knepet på henne.
"Men vad gör du?! Jag såg det där! Vi är ju bästa vänner, Loulou. Det är bara att fråga om du behöver pengar. Menar du att jag inte kan lita på dig?"
Hon brydde sig inte om att få tillbaks pengarna, utan kommenterade spydigt att jag inte ska låta min dotter trolla forumen sådär, innan hon gick iväg. Skönt. Då var jag av med henne i alla fall. Vem ville umgås med någon som stal pengar av en?
Robin och Zelda är som ett radarpar. Det är skönt att de har varandra. Jag behöver mycket egentid och vill inte få utbrott på dem nu när jag är gravid och har humörsvängningar. Jag bryr mig faktiskt om min familj, fastän jag inte kommer överens med någon av dem på heltid. Jag sade att de kunde ta ett kort som jag skulle skicka iväg till en vän. Till dem säger jag Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Det är bara i dig, dagboken, och till Voldemort själv som jag skriver ut namnet. Det är en regel.
Jag vet att det är riskabelt att mixtra med vatten och elektricitet när man är gravid. Annars har jag hört att det inte är någon större fara. Men hur ser en familj utan fungerande kylskåp ut? Som en hungrig familj, som gnäller. Än har jag inte dött och det är huvudsaken. Jag tror faktiskt jag är odödlig.
Min lilla familj är så tacksam över allt jag gör. Jag känner mig som en riktig hjältinna. Det är jag som drar hem stor-caschen (fastän det nu inte är överdrivet mycket) och trots att jag är höggravid orkar jag med allt som behöver lagas i hemmet.
Jag vet att jag är fantastisk! Trots att Robin och Zelda är jobbiga ibland ger dem mig allt jag behöver. Vissa kallar det kärlek, jag kallar det egoboost.
Min mage var aldrig såhär stor när jag var gravid med Zelda. Jag hoppas innerligt att det inte är tvillingar. Robin vill bygga en stor familj med mig, men jag har valt att inte ge honom för stora förhoppningar. Två barn räcker mer än nog.
Robin och Zelda diskuterar om könet på babyn. Zelda hoppas på en lillebror, hon tycker nämligen inte om flickor. Robin skulle helst också se en pojke. En av varje jämnar ut syskonskaran, säger han.
Ja, inte vet vet jag vad det gör för skillnad egentligen... Men jag håller med dem. De killar jag stött på har oftast varit mer okomplicerade än tjejerna.
När det var dags för att föda hade jag bestämt mig för att föda hemma. Jag vet inte varför jag var så säker på mitt beslut, men det kändes rätt. Vi hade precis haft råd att skaffa ett eget sovrum och det kändes bra och gammalmodigt att föda hemma. Voldemort hade tyckt att en riktig kvinna födde hemma.
Till allas lycka blev det en pojke! Ja, jag kände mig faktiskt rätt lycklig när babyn äntligen var ute ur min kropp. Det är en rätt befriande känsla att bli av med en sådan tyngd, så bara det är en lycka. Namnet Yaron kom till mig, och det fick han heta.
Robin verkar spendera mer tid med Yaron än vad han gjorde med Zelda. Förhoppningsvis har han lärt sig något sedan förra babytiden... Det vore så praktiskt och bra om han kunde mata honom när han var hungrig och byta blöja när det stank ur vaggan. Så svårt var det inte att tolka signaler.
Jag har bestämt mig för att försöka bli en bättre mamma. Jag går upp innan Zelda varje morgon och gör frukost åt henne. Då är jag ändå oftast hemma från jobbet klockan fyra på morgonen, så det här är en stor insats från mitt håll. Vi får väl se hur länge jag klarar det. Jag var så trött att jag tappade pepparkvarnen rakt ner i omeletten...
Men vad får man för att man gör en rejäl frukost åt sin dotter? Jo, hon skiter i att göra sina läxor varje dag och spelar BlicBoc ända till läggdags. Jag kan förvisso inte klandra inte. Jag sket också i att göra mina läxor, och kolla hur bra det gick för mig? Jag har gjort avtryck i världen! Förhoppningsvis är det inte över än.
Jag undrar bara vad Zeldas talang egentligen är... Det kan väl inte vara BlicBloc?
Det känns som att jag och Robin kommer varandra närmre med det nya tillskottet Yaron. Ibland drömmer jag mig bort till ett bröllop... Vi är ju ändå förlovade och har två barn ihop. Att gifta sig vore väl inget annat än lämpligt? Inte för att jag tror på evig kärlek, men jag kan nog tänka mig att stå ut med honom livet ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar