fredag 20 februari 2015

Ravenous 1.11 - Familjen faller samman

Store Voldemort. 

Tack för ditt svar. Tyvärr kunde jag inte urskilja vad som stod. Jag skulle uppskatta om du inte skrev på sättet du talar med ormar. Jag har svårt att urskilja alla "s"- och "sch"-ljud. Men jag hoppas på att det du skrev var något bra....

Jag ska berätta om senaste tiden!




Zelda kommer inte ut särskilt mycket. Hon är inte intresserad av vänner och mår som bäst då hon får sitta ifred framför datorn. Jag tror att det kan vara sunt för henne att komma ut i samhället, så jag tog med henne till parken. Själv skulle jag äntligen börja leta kobär på allvar.






Jag såg Zelda på håll. Hon verkade faktiskt ha roligt i rymdskeppet! Jag blir dock fundersam på varför piratskeppen och rymdskeppen är anpassade för så små simmar... Har svårt att tro att det var så små simmar och varelser som satte avtryck i världen. Vi vet ju att storlek och styrka avgör mycket.




Själv höll jag på att bli galen. Jag hade stått i flera timmar och försökt fiska upp ett kobär. Förstår inte varför det skulle vara så svårt?! När jag var liten fiskade jag upp bäret på ett kick! Det var första gången jag fiskade som jag fångade ett kobär. Det måste ju betyda någonting. Jag  är menad att avla fram en koplanta.



Jag blev förstås sur och arg. Vem skulle inte bli det? Jag gick in till ett sällskapsrum i närheten och släppte en stinkbomb mot en blond tjej. Det var henne jag sett onda andar i första gången jag kom till Oasis Springs. Jag hade varnat David, men han hade bara skrattat om mig. Jag VET att hon är farlig. Därför släppte jag så många stinkbomber mot henne som jag kunde.




Jag hade ingen aning om vad Zelda gjorde, men jag var tvungen att förstöra något innan jag åkte hem. Vi håller på med en kupp på jobbet med att sätta igen rören på alla handfat i staden, så detta gjorde jag på alla handfat i parken.

Sedan var jag förstås tvungen att spela förvånad och ovetandes när någon kom in. Jag börjar bli bra på att låtsats att det inte var jag.




Mina "vänner" börjar bli less på att jag skickar hotfulla kedjebrev till dem. I början mejlade de bara argt tillbaka, men nu har de börjat komma in i vårat hus för att ifrågasätta mig. Jag brukar köra ut dem och säga att allt i kedjebrevet stämmer, så det är bäst de snabbar på.

De flesta tror på mig och springer förskräckta hem och skickar vidare kedjebrevet. Mission complete.



Men Emma, som fortfarande tror att vi är bästa kompisar, kommer för att stanna. Ibland hinner jag inte köra ut henne för att jag ska till jobbet. Zelda tycker det är mycket jobbigt att vara runt omkring folk, så hon sitter mest och ser sur ut.

 Robin har fått ganska konstig dygnsrytm och märker inte något av det här.




Det har börjat gå mig ordentlig på nerverna. Han hade behövt göra så mycket mer hemma. Som att hålla koll på sina barn och programmera. För att inte tala om att sova när han ska... Vem är uppe hela nätterna om man börjar jobba klockan sju?


Jag har inte skällt på honom så mycket tidigare, men nu är det dags.




Det är bara inte så lätt när han somnar ifrån mig. Jag vet ärligt inte vad jag ska göra med honom. Har du något tips? Du kanske kan komma hit? Du är ju den med alla goda råd. Du kanske kunde föra över din livsåskådning till honom och få in honom på bättre banor.




Det är skönt att kunna ventilera av sig på förbipasserande. Det känns som att vi bor efter den mest trafikerade gatan i Oasis Springs, ja om man tänker på simmar. De bara färdas fram och tillbaka och fram och tillbaka. Bara DET är irriterande.

Jag har det helt klart befogat att ställa till med pranks och skälla ut dem. Inte för att jag behöver en anledning. Vi vet både du och jag att det är den rätta vägen att gå.





Jag hoppas att Yaron blir ett enklare barn än Zelda. Jag behöver någon att prata med här hemma. Zelda gillar inte folk och Robin sover bara. 


Det känns som att den här familjen håller på att falla samman...






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar