Ravenous 1.15 - Liven måste tas

Jag är så lycklig. Voldemort har vuxit upp till en stor och stark ko! Han dinglar så glatt med sin koskälla och väntar bara på att få sluka en sim hel. Mig har han förstås störts respekt till, men det gäller att vara varsam med dessa djur.


Och att hålla dem mätta. Men bara med måtta. Det finns ju en stor chans att en sim blir svald om de faller för tårt-tricket... Koplantor är luriga och ondskefulla varelser. Det älskar jag dem för!

Yaron har börjat våga sig dit. Han tittar förskräckt på Koplantan Voldemort medan han svänger på sina blad. Yaron blir alltid rädd och springer in igen.


Jag önskar att han kunde stanna ute lite längre... Han skulle bli en god måltid åt Voldemort.

 Min dotter blir mer och mer perfekt för varje dag som går. Hon älskar Koplantan lika mycket som jag. Häromdagen väntade hon ut rätta tillfället då Voldemort var hungrig och bad den dumma killen i klassen komma förbi. Han skulle precis sträcka sig efter tårtbiten då han ångrade sig.


Zelda var deprimerad resten av veckan.

Hon sitter fast i sin mobil, skulle man kunna säga. Men multitaska kan hon. Jag blir så förvånad över hennes framgångar. Hon sitter gärna flera timmar om dagen och spelar BlicBlock på mobilen samtidigt som hon programmerar på datorn.


Aldrig att jag skulle pressa henne att gå ut och träffa folk. Hon är ju rena underbarnet!

Fast, ja. Det är ju det med matlagningen. Det blir bara värre. Robin sa klart och tydligt att han skulle göra middag, ändå gick Zelda för att laga middag åt familjen. Jag tror att hennes hörsel är som den ska. Synen är desto sämre, men hon har ju glasögon.

En annan gång hade hon börjat göra makaroner i ostsås, för att sedan ångra sig och börja hacka sallad. Ingen annan än Zelda var vaken och det var ren livsfara.

Nästan morgon vaknade jag till lukten av brända makaroner. Jag sprang direkt upp för att kolla om någonting brann. Mitt nya renoverade kök fick inte brinna upp! Då jag såg kastrullen på spisen på full värme förstod jag direkt vad det handlade om. Dessutom hade spisen gått sönder. Jag tror jag måste banna Zelda från köket. 


Det var nog demonerna som räddade det huset den här gången. Ibland gör de bra saker.




Det är bara Yaron som gör sina läxor just nu. Zelda var intresserad av dem i början, men nu är det bara datorn och Koplantan som gäller. Jag uppskattar att hon är med mig och smider planer om vilka simmar vi ska eliminera från grannskapet. Koplantan går före läxorna.

Zelda har börjat sova med Robin varje natt. Jag kommer som sagt hem sent på natten från jobbet och då är min säng alltid upptagen. Vad är det här! Hon hatar att vara runt folk. På vilket sätt blir det bättre att sova med sin pappa än ensam?


Jag är less på att lägga mig i hennes säng. Jag måste säga att ungarnas sängar är riktigt osköna.

Äntligen blev det dags för Yaron att bli tonåring. Jag började bli riktigt less på honom som barn. Inte för att det kanske blir bättre nu, men förhoppningsvis gör han mindre ljud av sig.


Jag hoppas dock att han kommer vara lika intresserad av Koplantan Voldemort. Han behöver skörda ett liv snart. Jag vet inte vad jag gör fel, grannarna går förbi hela tiden.

Yaron fick en rivstart in i tonårslivet. Dagen därpå gick strömmen. Trodde jag. En liten demon viskade att jag inte hade betalat räkningarna. 

Han blängde surt på mig för att han skulle missa hela fotbollsmatchen nu. Jag väntade en hel dag med att betala räkningarna, bara för att plåga honom.

Men han är för lustig. Inget kan få Yaron att vara arg en längre tid. Han reste sig direkt ur soffan och satte sig och gjorde sina läxor istället. Kom igen... Det finns ju ingen power i honom.


Han kommer inte få föra släkten Ravenous vidare, det är ett som är säkert.

Så jag tog snacket med Zelda idag.


"Zelda! Det är du som ska föra det här dårhuset vidare sen! Kul va? Du måste skaffa familj, barn... Alltihopa. Hoppas du gör dig redo."


Hon var inte redo.