Ravenous 1.5 - Mitt nya liv

Store Voldemort.

Det var längesedan vi pratade nu. Jag har inte ditt telefonnummer och jag är inte säker på din adress, men jag skriver till dig i alla fall. Om ödet får bestämma får du det här brevet. Jag behöver berätta lite om vad som hänt på sistone. Det är ju trots allt tack vare dig jag har fått börja om.

Jag trivs i min lilla boning. Jag gillar möblerna, men jag behöver ett ordentligt hus. Du gjorde det du kunde, det vet jag. Resten är upp till mig. Jag har sökt några jobb, men många är så tråkiga. Jag vill ju jobba med något meningsfullt som du vet. Om jag inte missminner mig ska det finns en kriminell liga här i stan som jag kan ta mig in i. Det borde inte vara några problem.

Jag uppskattar faktiskt att vara ute i naturen. Ibland hittar jag grodor och ibland kristaller. Dock kan jag inte sälja dem så dyrt, vilket suger... Men jag har bland annat hittat min nya bästa vän här ute. Surfaräggplantsgrodan. Jag tror att han är giftig och han ser riktigt läskig ut ibland. Han är som den nya du. Hjälper mig genom livet och kommer med onda råd.

Jo, jag har hittat en pojkvän. Vi är faktiskt tillsammans nu. Det känns konstigt... Jag har aldrig varit tillsammans med någon förut. Men jag vet att ödet ligger i mina händer och att jag ska ordna upp mitt liv. Det är väl lika bra att ge en annan sim en chans. Han kan kanske börja förgylla mina dagar. Han gillar mina makaroner med ostsås. Det är ett högt betyg eftersom jag precis lärt mig att laga mat!

Nu till det stora. Han flyttade in igår! Det här känns alldeles för galet för att vara jag. De som säger att jag är galen anar inte vad jag håller på med just nu. Vi känner knappt varandra. Men jag tänker taktiskt. Jag ska se till att han skaffar ett bra jobb och att han städar. Jag hatar att städa och dessutom ser jag fram emot att börja jobba.

Än så länge gör han det han ska. Han städar självmant och går ut med soporna. Han verkar göra allt för mig, det är faktiskt ganska gulligt. Jag har aldrig haft någon sådan person i mitt liv förutom du, Voldemort. Din frånvaro har varit stark sedan jag flyttade hit... Jag hoppas att du svarar på detta brev...

Jag vet inte vad det är med mig, men jag mår illa så ofta. Jag börjar fundera på om det är demonerna. De du säger ska hjälpa mig? Det känns inte som att de gör det. Du kanske har någon större mening med demonerna, att de kommer hjälpa mig senare, men de senaste 20 åren har de bara ställt till med besvär. Du kanske kan be dem lugna sig?

Det är tröttsamt att bo så nära soptunnan. Robin går alltid dit. Han går dit för att slänga soporna och sedan står han där i flera timmar. Är det något män gör? Jag tror aldrig att du skulle göra så, Voldemort. Jag vill ju ha uppmärksamhet, också väljer han att stå framför soptunnan istället? När jag går fram och blänger på honom brukar han dock gå iväg. Suck.

Haha! Jag skojar bara med dig! Jag har visst fixat ett jobb! Kunde du tro det om mig va? Skaffa ett jobb alldeles själv? Jepp. Jag har börjat jobba för den kriminella ligan. Chefen säger att det inte kommer dröja länge innan jag är småtjuv. Om han bara visste... Jag har varit bra mycket mer än småtjuv.

Robin är väldigt lättstyrd. Precis en kille i min smak. Jag älskar ju att ställa till med pranks och Robin är alltid frivillig. Jag tror som sagt att han skulle göra vad som helst för min skull. Häromdagen bad jag honom springa genom hela stan naken och han gjorde det! Han bara kastade av sig kläderna och gav sig ut. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Vilken charmör han är.

Men inte som du, Voldemort. Du kommer alltid vara på en egen nivå. Jag hoppas du svarar på detta brev. Du får besöka oss när du vill. Du vet att du alltid är min mörkrets härskare.


Brinn i ondska.
/Loulou