Ravenous 1.9 - Ett introvert barn

Idag är dagen som Zelda kommer växa upp till barn. Jag är nervös. Jag vet att det antagligen kommer bli mindre jobb, men jag är rädd för att hon är förhäxad. Så är det. Jag är rädd för det och för att hon ska bli ett annorlunda barn.

Jag var så nervös hela dagen att jag själv glömde sköta min hygien och mitt sömnbehov. Jag missade min dotters födelsedag medan Robin stod och tittade på mig. Han kunde väl ha väckt mig? Hur svårt kan det vara? Jag har det lite tufft just nu, det kan han väl ha överseende med.

Jag märkte nästan direkt att Zelda är ett väldigt introvert barn. Jag visste det. Jag visste att hon skulle bli annorlunda. Hon verkar tänka rätt kreativt när jag pratar med henne, nog för att jag mest håller mig på min kant. Jag vill inte knyta an till henne för mycket, ifall det är något som inte står rätt till.

Zelda gör mig minst sagt disträ. Jag har tappat fokus på det mesta. Jag får hela tiden kämpa med att hålla mig ren och fräsch, och jag får knappt någon sömn. Robin tycker åtminstone om Zelda, mycket. Han säger till mig hela tiden att vi måste köpa en säng åt henne. Jag tycker att hon får plats i soffan helt utmärkt.

Robin tycker att jag och Zelda är så lika. Jag förstår inte alls vad han pratar om! Vi har samma hårfärg, men annars är det inte mycket som är likt. Hon är mer lik sin far, med datorintresset och synfelet. Hon sitter uppe vid datorn hela nätterna. Robin har haft några allvarliga samtal med henne om att hon inte får trolla forumen sådär.

Själv vet jag inte vad han pratar om. Vad ska man ha en dator till om inte för att spela BlicBloc, skicka kedjebrev eller trolla forum?

Okej, jag måste medge att jag känt mig lite som en dålig mamma. Vi har ju inte världens bästa ekonomi och jag tycker inte att vi har råd med en säng åt henne än. Hon verkar inte klaga, men det är andra saker hon vill ha. Hon vill ha ett ritbord och ett kemibord. Jag själv förstår inte varför hon måste göra så mycket... Det räcker väl med att gå i skolan?

Men okej, jag ger mig. Det börjar faktiskt bli rätt irriterande att komma hem klockan fyra på morgonen från jobbet och inte ha en ledig plats i sängen. Egentligen vore det rätt bra om Zelda kunde få ett eget rum också. Egentligen vill jag att vi alla ska ha egna rum... Jag och Robin behöver mer tid för oss själva. Men det får bli senare. Vi har inte råd än och eftersom Robin vägrar programmera fastän han har en dator ståendes hemma tjänar han inte särskilt bra.

Men han är inte helt värdelös. Oftast tar vi ett ryck i huset tillsammans. Jag har övat upp min händighet rätt bra så vi har kommit överens om att jag sköter det när saker går sönder. Han själv föredrar att städa, så det jämnar ut sig.

Nu till det viktigaste. Jag tror att jag är gravid igen. Hemska tanke, jag vill verkligen inte! Inte ett barn till! Jag tror att Zelda är full av onda andar. Det finns en stor möjlighet att nästa barn skulle råka ut för samma öde.

Jag vill vara på den säkra sidan, så jag tog ett test. De kanske inte alltid är att lita på, men vore det så att jag inte var gravid så kunde jag i alla fall slappna av.


Tyvärr hade jag inte sådan tur.

Jag förstår redan nu att den här graviditeten kommer bli mycket värre. Jag mår redan sååå illa och magen växer i rasande fart. Inbillar mig lite att det kanske finns en alien där inne, men hur det vore logiskt vet jag inte. I för sig vet jag inte heller hur logiskt det är att se demoner ingen annan ser. Jag får för mig att de ljuger för mig. Det har så många gjort i mitt liv. Bara det att jag skulle vara galen. Större lögn finns inte!

Zelda har fått sin säng. Jag skulle rekommendera att hon faktiskt lade sig under täcket, men jag vill inte lägga mig i. Försöker undvika allt drama nu när jag är gravid. Brotten på jobbet tar upp så mycket energi. Förvisso bra energi, men det är ändå krävande! Att klura sig ur situationer med en stor mage är inte alltid så lätt. Inte så bra kamouflage heller.