tisdag 24 februari 2015

Ravenous 2.2 - Ute bland allmänheten

Hej Journalen. Jag bestämde mig för att kalla dig det ändå. Jag skriver liksom för att jag måste, så det blir en typ av journal.


Igår fick jag äntligen mitt rum renoverat. Nu är det äntligen ett riktigt sovrum! Trivs som nörden framför datorn, eller hur jag skulle kunna beskriva. Nu fattas det bara att mamma och brorsan försvinner ut mitt liv. Främst Yaron. Han är så i vägen. Det finns inget positivt med honom.




Jag är inte någon vidare morgonmänniska, men jag brukar se till att ha ett rent kök innan jag åker iväg till jobbet. Det är jobbigt att komma hem till ett kaosigt hem. Varken mamma eller Yaron är att lita på med städningen, tyvärr. Mamma har bara lagt av med allt. Hon går inte ens till jobbet!


Men det är hennes problem. Irriterande dock att det bara är jag som drar in pengar just nu.





Mamma verkar vara rätt lycklig över att inte gå till jobbet. Men jag tycker det är märkligt. Hon har alltid satt jobbet främst, allt fuffens hon håller på med där. Jag vet att det är olagliga aktiviteter hon håller på med, trots att hon ljuger för oss om vad hon arbetar med. Det räknade jag ut för längesedan.


Sidenote: Du som undrade vart klänningen är ifrån och kanske inte såg min kommentar. Till 90% är den från TSR (thesimsresource). Leta där bland populära plagg!




 Okej, så jag har ändå börjat inse att jag måste utforska staden lite. För de första vill jag spana in datorerna på biblioteket, skulle inte förvåna om de var bättre än den vi har. Ska verkligen spara ihop till en värstingdator. Jag behöver det i och med mitt jobb.


Jag åkte dit väldigt, väldigt tidigt på morgonen. Som sagt, jag är ingen morgonmänniska och går inte upp i onödan direkt, men hellre det än att stöta på massa folk. Vid halv sex på morgonen knallade det in en kille. Jag blev direkt väldigt nervös och ville försvinna från den Simliska ytan, men jag försökte härda ut.




När jag insåg att det strömmade in mer och mer simmar borde jag ha gått därifrån, på en gång. Men jag var så inne i mitt Sims-spel att jag inte bara kunde lämna det. Jag var tvungen att hitta ett bra läge att spara!


Det gick helt okej ändå. Jag låtsades vara så fokuserad på spelet jag bara kunde. Ingen började som tur var prata med mig.




Som tack för att jag varit så duktig och spenderat en halv dag ute bland simmarna fick jag reparera kylen direkt jag kom hem. Jag FÖRSTÅR inte varför mamma inte kan göra något. Hon kan det här mycket bättre än jag, men hon vägrar av någon anledning. 


Eftersom hon inte gör någon nytta överhuvudtaget vore det bäst om hon bara flyttade ut. Men hon är fast bestämd om att vi ska ha en stooor familjegrav. Fint att planera det nu, haha. Det kommer dröja ett tag innan den är stor. Och det är bara vi arvtagare som ska ligga där. Mysigt.





Jag tror att det är mammas galenskap som börjar ta över hela henne. Igår satt hon framför datorn och pratade med Surfaräggplantsgrodan halva dagen när datorn gick sönder. Har lite dåligt samvete faktiskt, jag är väl inte alltför social med henne.


Lite tragiskt om hon ska behöva söka sällskap hos grodan. Men det har hon väl gjort förr.





 Jaha, den här gången verkar jag bara skriva om min mamma. Hur som helst blev hon gammal på riktigt igår! Grått hår, rynkor och hela köret. Men jag måste medge att hon ser väldigt fräsch ut för att vara bort mot 60.


Hon har skaffat sig en hatt också. Hon menar på att det döljer hennes riktiga identitet på jobbet. Jag tycker hon blir virrigare och virrigare... Hon går ju inte ens till jobbet?




Det är lite roligt, för hon retas med Yaron så mycket. Om hon ens retas. Hon verkar vara rätt öppet taskig med honom. Yaron har alltid varit den populäre. Vi är så olika, det är väl därför vi inte går ihop. En annan förälder hade kanske tyckt det varit kul att sonen är bäst i fotbollslaget och gör alla sina läxor.


Mamma verkar tycka han är överdriven och kliche.




Tillbaks till MIG. Det är faktiskt mig det handlar om nu! Jag gjorde ytterligare ett framsteg och mötte mina sociala rädslor. Eller ja, framsteg vet jag inte. De flesta skulle väl tycka att det är det. Själv känns det som en stor uppoffring...


Men jag hade ett mål. Jag skulle föda upp en ny Koplanta!




Att hitta ett kobär är inte lätt. Inte vad jag har fått erfara i alla fall. Enligt mina undersökningar ska det gå lättast att få tag på ett genom fiske. Särskilt vid dammen längst in i parken. Jag ger inte upp så lätt, så jag stod där ett par timmar.




Tills jag blev alldeles utsvulten. Jag väntade så länge jag bara kunde. Det hade samlats mycket folk vid grillen. Så länge jag inte behöver vara särskilt nära andra simmar går det bra. Jag får helt och hållet panik om någon skulle börja prata med mig.


Eftersom bordet var ockuperat med läskiga män stod jag åt min grillade veggoburgare precis vid grillen. Med ryggen emot, förstås. Jag drog en lättnads suck så fort en sim lämnade. Ju färre desto bättre.


Men så ropade killen i hatt efter mig. Det måste ha varit mig han menade.


"Du, rödhåriga tjejen, kom hit!"



Jag höll på att dö på fläcken.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar