torsdag 12 mars 2015

Ravenous 2.17 - Tonårsgraviditet?

Kära Journal. 


Det börjar lida mot de sista gångerna jag skriver här. Snart lämnar jag över till min son Xerxes som ska få bära facklan, som vi kallar det. Jag har nästan nått toppen av min karriär och har byggt ut övervåningen mer. 


Jag känner mig ärligt talat lite arg för att snart blir gammal. Det passar sig bra att ta ut ilskan på boxningspåsen.





Jag vill verkligen inte att min ande ska behöva plågas över att ha gjort fel val, angående Xerxes. Så jag testar honom då och då. Som tur var är han ganska intresserad av schack och har självmant suttit och spelat sedan han var liten.


Det är viktigt att han behåller ett klokt huvud!




För att fortsätta till toppen av min karriär som superprogrammerare behöver jag öka min sociala färdighet. Haha, ironiskt va? Förstår inte varför. Jag sitter ju bara framför en dator hela dagarna. Så gott som hela dagarna i alla fall.


Det finns inte på kartan att jag ska ut i grannskapet och socialisera, så jag berättar hemska historier för hallspegeln istället.




Härom kvällen när Xerxes och Xavier satt och åt middag hände något helt fantastiskt. Har nog aldrig blivit gladare över in insats från mamma! Hon susade förbi dem och slog sig ner i stolen med en duns.


"Nu reder ni ut vad ni har oklart!! Mitt spöke TÅL inte att se er gnabbas. Prata ut, NU."



Mammas bryska framtoning gjorde resultat. Xerxes tog direkt till orda och sa att han aldrig menat att vara taskig mot Xavier, men att han var sårad över att han snackat skit om honom i skolan. Xavier kände sig inte helt övertygad, men efter en arg blick från sin döda mormor bad han om ursäkt och tyckte att de kunde vara vänner. Åtminstone som bröder.




Efter samtalet har Xavier faktiskt verkat gladare. Han behåller mycket för sig själv och har inte riktigt den sociala gåvan, som jag själv. Men jag märker att han har en mer positiv inställning. Dessutom slutar han inte tjata om att att flytta ut när han äntligen blir ungdom. 


Det känns sisådär att han vill härifrån så snabbt, men sådana är även reglerna. Det är Xerxes som ska ta över. På sin 20-årsdag är det Xerxes som styr hemmet och Ravenous framtid.





Ibland undrar jag om han verkligen förstår ansvaret som kommer ligga på honom. Han kommer inte kunna stå och titta på den trasiga duschen som någon slags underhållning när det är han som styr inte! Det har jag gjort klart för honom.


Ska bli väldigt skönt att slippa laga allt hela tiden. Den friheten kommer jag helt klart unna mig.




Så hade det blivit min födelsedag. Jag hade bakat en fantastiskt god jordgubbstårta och firade med bara familjen hemma. Det enda jag kunde önska nu var att jag hann nå toppen av min karriär innan jag steg in i andevärlden.


Xerxes var alldeles exalterad. Lite för exalterad! Det är snart dags för deras födelsedag med, men än så länge är det jag som bestämmer. Jag är fortfarande deras mamma.


Därför kan det tyckas olämpligt att han gav mig ett tjuvnyp i baken...




Tja, jag som gammal. Jag känner mig som jag, inte så mycket annat. Jag har bytt frisyr lite. Det har dock börjat tära på mig att arbeta hårt. Jag har alltid ansträngt mig till tusen på jobbet, men nu håller jag på att svimma av utmattning varje gång jag kommer hem.


Jag får nog lyssna på kroppen och ta det i ett lite lugnare tempo.



Pojkarna kommer verkligen bättre överens igen. Jag var så glad över deras försoning att jag föreslog en tur till parken. De båda såg lagom häpna ut. Det var ju inte varje dag jag föreslog att hitta på någonting utanför husets väggar direkt.

Väl i parken började ett drama eskalera. Inte mellan Xerxes och Xavier, utan mellan Xerxes, Elin och en annan tjej.


"Hur kan du ens vara tillsammans med det där svinet?! Jag är gravid!! Har han berättat det till dig eller? Antar att han är otrogen stup i kvarten. Så, hur ska vi göra med barnet, Xerxes?"






Jag hörde inte vad de gnabbades om, och ärligt talat orkade jag inte bry mig. Nu ville jag ha ett bekymmerslöst liv, det lilla jag hade kvar.


Det hade blivit sent och Xerxes och Elin hade kommit hem och levde om i hallen. Tillslut gick de ut och satte sig på bänken.


"Jag lovar, Elin! Jag har inte varit med henne! Jag känner knappt igen henne. Du måste tro på mig. Jag har inte gjort henne gravid!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar