Ravenous 2.7 - Mitt liv i totalt kaos

Liemannens skämt var bara upplyftande för stunden. Jag satte mig ner för att programmera lite innan jag somnade. Det lugnar mig alltid. Då var förstås datorn tvungen att gå sönder.

"Kom igen?! Vad ÄR det här?? Räcker det inte med att mamma är död och att jag är höggravid?!!"

Att jag väckte Jonas i ren panik brydde jag mig inte om. Han får ta att mitt liv är i totalt kaos just nu! Han försökte försiktigt be mig att lägga mig då han såg att jag i ren fasa mixtrade med datorn för att få igång den igen.

"Nej, Zelda! Du är gravid! Det är vårat barn du bär! Tänk om du får en stöt? Det är nog med farligheter för en natt i det här huset! Snälla kom och lägg dig!"


Han är verkligen brydd om mig. Han hade förstås rätt. Jag borde inte mixtra med elektroniken just nu. Jag gäspade stort och sov en lååång natt. Tog en semesterdag också. Det behövde jag.

Jonas litar inte på mitt eget omdöme. Han lämnar inte min sida! Jag sov långt in på dagen, medan han satt på sängkanten och läste.


Kom igen, sådan här bevakning behöver jag väl inte? Det är väl ganska befogat att vara arg och upprörd efter ett dödsfall? Lite space behöver jag faktiskt. Det borde väl han om någon förstå.

Bättre blev det inte då jag gick upp för att äta lunch och såg att han fortfarande var hemma. Han har ju jobb! Tar jag en semesterdag är det bäst att han befinner sig på jobbet och försöker få en befordran! Det går trögt för honom med det.


Dessutom behöver jag vara ensam. Jag lade fram ett stort klagomål när han satte sig ner åt med mig. Han skyllde på att jag behövde tittas till och att jag kunde föda när som helst. Vilken urbota dum ursäkt. Jag har aldrig varit såhär arg på honom!

Enda platsen jag får vara ifred på är utomhus. Tur för mig att jag jag äntligen har hittat ett kobär! Spenderar gärna tid ute på gården för att pyssla om min älskade nya varelse. Det finns något inom mig som säger att jag inte kommer kunna älska mitt barn lika mycket som den nya Koplantan.

Det där jag sade om att inte laga saker när jag är gravid höll sig inte så länge. Jag menar, vi måste ju kunna laga mat?! Jonas kan inte laga saker så allt hänger faktiskt på mig! 

Jag försökte laga spisen i smyg då han till min stora lycka gått iväg till jobbet. Det gick inte så bra.

Jonas kom hem lite för tidigt och såg mig skruva i den. Jag blev sur för att han måste ha sådan koll och sprang in på toaletten. Självklart kom Jonas IN på toaletten med mig.


Jag fick ett utbrott och skrek att jag faktiskt måste få kunna gå på toa själv! Han stod bara och log som en idiot och försökte lugna ner mig. Ville han se mig lugn var han faktiskt tvungen att ge mig lite SPACE!

 Jag sover verkligen som en stock nu när jag är gravid. Inget kan väcka mig. Jag hörde någon knappra vid datorn, men det var förstås Jonas. Han är som tur var så pass hänsynsfull att han inte rör datorn när jag är vaken. Han vet att jag behöver använda den mycket.

Plötsligt kom Jonas in och skrek världens ljusaste skrik. Jag lyckades bli väck och tittade surt på honom. Sedan skrek han åt mig att kolla på datorn. Jag var på väg att skrika till själv men tystade ner mig.


Datorn flög runt i luften! Jag var tvungen att fråga om Jonas såg det här. Såhär hade demonerna aldrig hållit på förr. Flugit runt med grejer. Han sa att han självklart såg vad som hände, det var ju rakt framför ögonen på oss. Vi satt uppe ett tag efter det lugnat ner sig och var nerviga båda två.

Några nätter senare berättade Jonas att han hade spelat schack med min mamma. Det var ju troligt! Mamma är stendöd. Vill han verkligen bråka såhär mycket med mig?!

Han ser nog också demoner. Det är nog en förbannelse, som mamma sade. Jonas är inte uppvuxen i våran familj, men nu är han under vårt tak. Det är visst så det fungerar.

Efter många långa dagar som höggravid var det äntligen dags att klämma ut rackaren där inne. Jonas körde ut mig genom dörren. Själv kände jag inte att det var någon panik. Jag ville gå på toa i lugn och ro innan, men det fick jag inte.


Jonas själv tillät sig inte heller att gå på toa. Han gick kissgång ända in i förlossningssalen. Jag tror inte jag hade dött direkt om han kissat innan vi for!