söndag 22 mars 2015

Ravenous 3.12 - Vem är min mamma?

Efter bröllopet har det gått undan. Nu är även Uma ett fullvuxet barn! De är så fina mina döttrar. Dessutom kommer de jättebra överens. Uma minns inte så mycket av sin mamma, och det känns faktiskt rätt skönt.




Dessutom hjälper hon till mest av barnen hemma. Hon diskar och städar fastän jag sagt till henne att hon inte behöver hjälpa till. Jag tycker att barn ska få vara barn när dom kan. Jag tycker ju faktiskt om att städa, så det löser sig!



Till skillnad från Wren som gör allt för att stöka ner. Att hoppa i sopor verkar vara det roligaste han vet. Det är mindre roligt för en trött pappa som bara vill mysa med sin nyblivna fru och åka och träna. Det var så längesedan jag var på gymmet. Jag måste jobba på kroppen.





Louise tar sig mer friheter nu när det bara är hon och jag och ingen Theresa. Hon bjuder hit väninnor på kaffe och har det trevligt. Det känns bra att hon har andra intressen än mig, fastän jag förstår att jag är högst upp på hennes lista.




Jag skulle vilja ge Uma ett eget rum, eftersom hon är så duktig. Hon är den enda av barnen som regelbundet gör sina läxor och hjälper till hemma. 


Tills vidare verkar hon inte ha något emot att sova i våra sängar när de är lediga. Jag misstänker att våra barn har olika dygnsrytmer. Jag hade ogillat det om det inte var för att de alla faktiskt hinner få sin sömn då.





 Så fick jag ännu en god nyhet av Louise. Jag skulle bli pappa igen! Hon hade tagit ett graviditetstest och saken var klar. Magen hade växt och allt. Det kändes helt fantastiskt att få bygga en så stor familj med henne.




När vi berättade för Uma blev hon arg. Hon drämde ner tallriken i bordet.


"Jag vill inte ha några syskon!!! Jag vill ha min riktiga mamma!"


Både jag och Louise blev chockade. Någon av hennes syskon måste ha skvallrat.




Louise tog illa vid sig, eftersom hon såg Uma som sin egen dotter. Som mina tjejer har gjort under alla deras graviditeter tog hon ut sin ilska på boxningspåsen. Jag kikade in och bad henne akta magen. Man kan aldrig vara för försiktig....





Jag kikade in i vardagsrummet när hon satt och tittade på barnprogram och berättade lite om hennes mamma för henne. Det var Wren som hade försökt få Valentina och Uma ovänner genom att retas om att Louise inte var hennes riktiga mamma.


Jag sade att hon säkert kunde få träffa Theresa någon gång, och det verkade hon nöjd med.




Till råga på allting har jag hunnit fylla år också. Jag blev firad på jobbet, som den regionchef jag är, och det räckte. Mina döttrar var snabba med att gratta mig på födelsedagen samma morgon. Jag kände mig inte en dag äldre!


Jag började fundera på livet, och Elin. Vi hade praktiskt taget vuxit upp tillsammans, alltid gått i samma klass. Jag var inte äldre än mina barn när jag lärde känna henne. Nu hade hon säkert också blivit äldre. Var det försent mellan oss?




Jag visste ju sedan tidigare att Louise var okej med att dela med mig en annan tjej. Det kanske kunde bli en favorit i repris?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar