fredag 27 mars 2015

Ravenous 3.18 - Min sista födelsedag

Jag måste säga att den värsta tiden väntar mig. Jag håller på att bli gammal. Riktigt gammal! Jag måste säga att jag känner mig stressad. Mitt yttre, som fångat de vackraste kvinnorna i Simvärlden, kommer snart börja rynkas. På det känner jag mig förvirrad över vem jag egentligen älskar. Vem som är den rätta. Är det verkligen Elin?


Så det är bäst att jag börjar göra klart renoveringarna i huset. Pengarna flödar in lite bättre och jag kunde äntligen fixa gymmet jag alltid drömt om.





Uma pratar mycket om sin uflyttade helbror, Wren. Hon saknar honom och brukar hänga med honom på stan ibland. De chattar ofta, vad jag förstår. Jag känner mig lite dum som lät honom ta beslutet att flytta härifrån. Han var ju ändå väldigt ung.


Men han bor ju hos sin mamma. Theresa är en underbar mamma. Fastän hon inte lever i den lyx vi gör.




Valentina är på henne för att hon pratar mycket med Wren. Hon säger att han är ett oäkta syskon och att han gjorde bäst i att flytta härifrån.


Jag har fått säga till henne på skarpen! Visst, jag vet ju att Wren retade henne mycket när de var barn, men det måste de båda komma över. De är snart vuxna.




Så var till sist mitt sista barn, Remus, uppvuxen! INGA FLER BEBISAR. Det var värt att skrika när jag sprang jublandes genom huset. 


Barnen får tycka vad de vill. De har ingen aning om hur jobbiga de har varit!






Sedan hade det blivit dags för min födelsedagsfest. Jag hade haft ångest över det hela veckan. Men ålderdomen var inget jag kunde stanna av, tyvärr. I min stora livskris bjöd jag in alla de damer jag haft, alla mammor åt barnen.


Jag var vid mitt vanliga flörtiga jag och kunde inte riktigt hålla mig ifrån dem...





Uma var jätteglad över att Wren var där. Det var klart jag bjöd in min äldsta son! De stod och skrattade hela kvällen och visade varandra musik i mobilerna. De verkar ha mycket gemensamt.





När det var dags för mig att blåsa ut ljusen önskade jag mig en sak väldigt starkt. Jag hade aldrig önskat något så mycket i hela mitt liv. Jag hade bestämt mig. Min stora kärlek satt framför mig!




Trots mina nya gråa hårstrån var mitt självförtroende på topp. Jag var allt stilig som gammal man! Det här skulle inte försvåra någonting.


Jag blandade ett par kärleksfulla drinkar och sade att jag gjort dem för Theresas skull. Hon drog sig undan lite, men jag tänkte inte ge upp. Detta skulle jag aldrig ge upp på. Jag skulle vinna tillbaka henne!





Till råga på allt sov Elin bort hela min födelsedag. Det blev bara tydligare vem det var jag hörde ihop med, och det var inte Elin.

Vi hade haft våra stunder i tonåren, men sedan dess hade det inte varit kärlek. Inte för någon av oss tror jag.




Det började bli sent och bartendern hällde upp de sista drinkarna utomhus. Som tur var var det en kvinna den här gången. De manliga har haft en förmåga att pika och kritisera mig... 


Det var det sista jag behövde ikväll.





Jag skulle precis lägga in en extra stor stöt på Theresa då jag såg att hon gått. Hade hon gått utan att ens säga hejdå? Mitt mod sjönk. Det kanske inte alls skulle bli så lätt att vinna henne tillbaka... Jag hade i för sig bara försökt en kväll, men om jag tänkte efter hade jag inte varit särskilt schysst mot henne. Jag förstod det nu.


När jag plockade undan såg jag att Valentina hade somnat i soffan med en ölburk på golvet. Jag som trodde de lyssnade på vad jag sa och inte drack alkohol...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar