Mina flickvänner lever livets glada dagar när jag är ute och försörjer dem. Eftersom de båda var gravida skulle de ha mycket att prata om! Peppa varandra och längtar efter de nya bebisarna.
Jag har sagt åt Louise att vara försiktig i poolen när hon är höggravid. Jag tycker mina tjejer är lite väl risktagande när de är gravida...
Jag har äntligen fått råd att ge Wren en säng. Han har inget eget rum än, men åtminstone en egen plats att sova på.
Fast det verkar som att hans egen mamma snor sängen ifrån honom. Jag tycker att hon ska uppoffra sin sömn för sin son! Han är faktiskt bara barnet och behöver vara pigg och glad innan skolan.
Den här gången hann jag vara med under förlossningen! Det var väldigt läskigt, men det kändes bra att stötta Louise i den svåra stunden. De behöver mitt fulla stöd, mina tjejer.
Theresa verkar fortfarande nere. Jag vet inte vad jag ska göra åt situationen. Hon bär ju på vårt andra barn! Hon borde vara hur lycklig som helst?
"Mamma? Är du ledsen? Är det för att Louise bor här, och babyn?"
"Ja, Wren. Det är jobbigt. Jag vet inte vad vi ska göra..."
Själv tycker jag att jag ger Theresa allt hon behöver. Det finns alltid mat i kylen, en pool på baksidan, två barer (fastän hon inte bör dricka alkohol just nu) och en kärlesfull familj. När ska hon inse hur bra hon har det?
Det är jag som får dra det tunga lasset i familjen. Jag jobbar så hårt jag bara kan för att spara in stålarna, samtidigt som jag måste reparera allt i hemmet titt som tätt. De borde vara mer tacksamma.
Jag kan förstå att Theresa vill dela sängen med mig mer. Hon kräver åtminstone att få en egen säng, men jag har inte råd med det just nu. Nu när jag och Louise precis fått Valentina vill jag ägna vår egna lilla familj all tid och närhet jag bara kan.
Vi alla är ju en stor familj, förstås, men ibland behöver jag fokusera extra på en av mina damer! Det har blivit Louise ganska mycket på sistone.
Jag önskar bara att Wren kunde hålla sig undan Valentina lite mer. Han vet inte alls hur han ska handskas med en baby. Och det är ju inte konstigt. Det visste knappt jag när vi fick honom!
Louise har börjat roa sig med att hoppa i soporna här hemma. Hon är inte lika ordentligt lagd som jag och Theresa, men det där är att gå för långt...
Jag behöver ta ett snack med henne.
Av någon konstig anledning verkar Theresa mer brydd om mitt och Louise barn än vad hon var om sitt eget. Hon står ofta och gosar med Valentina och sjunger godnattvisor.
Kanske är det graviditetshormonerna som spökar? Eller så vill hon bara hjälpa sin bästa väninna.
Det kanske verkar som att jag bara är närgången med Louise, men det är inte så! Jag försöker kyssa min älskade Theresa varje dag. Det är hon som inte vill. Jag måste säga att det sårar mig, att hon stöter bort mig sådär. Älskar hon mig inte längre?
Sedan startade kaoset. Ett babyboom i rent kaos. Jag försöker titta efter döttrarna så gott jag kan. Det var en till flicka jag fick med Theresa. En väldigt skrikig ung dam vid namn Uma.
Hon skriker så fasansfullt mycket. Den värsta bebisen än så länge. Jag klarar inte ens av att hålla mig vaken, och mina flickvänner går mest runt och är förvirrade. Jag vet inte hur det här ska sluta....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar